Var är han nu, den stormrike Lars-Erik Magnusson? Mannen som så stolt visade upp sin rikedom på 80-, 90-talet och som var så rik så att när posthuset i Amsterdam byggdes om till en galleria döptes det efter sin ägare Lars-Erik Magnusson. Magna Plaza. Han var en av flera män som blivit extremt rika på snabba fastighetsaffärer. Men en av de få som visade upp sina rikedom i media. I TV-program fick vi tittare följa med ombord på hans privata jet och se den lyxiösa inredningen.
Varför tänker jag på honom nu? Schlagerfestivalen i Baku. Var det inte oljan i Baku han var intresserad av som den nya stora affärssatsningen? På webben står det att det var Uzbekistan eller Turkmenistan som fångat hans intresse.
Så försvann han från nyhetsflödet tillsammans med de andra klipparna från 80-talet. Björkegren, Consafe, namn och företag som ständigt återkom. Som gjorde spektakulära konstköp, som stack ut. Men som sedan blev så osynliga. Mysteriet med Björkegren fortsätter fascinera, nu senast GI-gurun Ola Lauritzson som nyligen gav ut en bok om honom. Men vart tog alla övriga vägen? De som skapade i krigsrubriker i Bryssel där deras aggressiva köpande av fastigheter fick andra länders finansmän att höja ögonbrynen och de belgiska tv-bolagen att göra det ena inslaget efter det andra om hyresgäster som tvingades flytta när svenskarna tog över. Under en period i slutet av 80-talet skulle man som svensk vara lite försiktigt med att avslöja sin nationalitet, åtminstone var det det råd jag fick av Brysselborna. Men dessa män som var så rika, så mediala och sedan när köpfesten var slut, bubblan i fastighetsbranschen sprack, staten kom in och tog över restauranger, kontorsfastigheter m.m. Vart tog dessa män vägen? In i glömskan så snabbt. Kanske är de så gamla nu att de är pensionärer sedan flera år. Men hur kändes det för dessa mediamatadorer när kamerorna slutar smattra? Har dessa män haft samma omställningsproblem som när idrottsmän lägger av? Och vi som läste och följde dessa män, för oss visade de en värld som vi innan dess inte var medvetna om kunde ägas av svenskar. Det var kanske en naiv stämning. Något vi inte sett förut, då. Dallas på TV, ett nyspritt intresse för aktier, affärer i bredare kretsar och så några som hade blivit så ofantligt rika.
"Do the Wall Street shuffle
Hear the money rustle
Watch the greenbacks tumble
Feel the Sterling crumble"
Wall street shuffle, (Stewart/Gouldman) 10cc, 1974
Jakobina