När en greve, en presumtiv kandidat för att giftermål med äldsta dottern, kommer på besök inte bara antyds det att greven är homosexuell, det körs på med sirenerna för fullt. Blickarna är mer än avslöjande. Rökrocken och konversationen mellan honom och betjänten Thomas ännu mer. Men för att inte någon skulle missa det blir det en kyss och ytterligare förklaringar. Likaså när den turkiske diplomaten och äldste dottern efter några timmars bekantskap förenas i en sängkammarscen är vi också med. Jag är inte pryd. Jag struntar fullkomligt i vilken sexuell läggning folk har. Men måste det vara så redovisande? Den som följde Brideshead revisited med Jeremy Irons och Anthony Andrews på 80-talet vet att folk förstår ändå. För att nu inte fastna i sexet så gällde detsamma när betjänten Thomas tog ledigt för att ge sig iväg till byn för att sända ett telegram. Det nämndes åtminstone av två-tre personer bland tjänstefolket innan det återupprepades i sängkammarscenen mellan Thomas och greven.
För att det inte skulle råda något tvivel om den äldsta dotterns intresse för den vackre, turkiske diplomaten dröjer det bara en halv minut efter deras möte innan hon har gjort sig av med sitt förkläde. Tänk på Fleur i Forsytesagan som utspelar sig ungefär på samma period som Downtown Abbey. Det är ingen som missade hennes intresse trots att det i jämförelse med Downtown Abbey var sublimt. Det känns som om vi i vår tid måste förklara allt, att vi snabbt ska veta allt, att vi ska psykologisera alla, klistra etiketter. Alltså förklarar herrskapet öppenhjärtigt för tjänstefolket hur de känner och tänker. Hur trovärdigt är det? Vi som troget följde Herrskap och tjänstefolk på den tiden det begav sig vet att det fanns en stor distans dem emellan.
Samma redovisningsnit tycker jag Morden i midsommer drabbades av de sista åren. Vi fick inte bara vara med att lösa morden. Vi fick sedan i efterskott se exakt hur morden gick till, även de mest bestialiska. Kronologiskt redovisade. Antingen tror de som gör TV-serierna att vi inte begriper om de inte skriver oss allt på näsan eller så har de gjort mätningar som visar att vi inte har tid att fundera ut hur det hänger ihop. Förståelsen av handlingen måste kunna konsumeras omedelbart. Båda förklaringarna är tråkiga - för är det inte nu som vi har nått den högsta utbildningsnivån någonsin? Men att vara utbildad är inte detsamma som att vara bildad. Under tiden fortsätter jag att se på Downtown Abbey med sin utmärkta skådespelare för att se om den fångar mig lika väl som Brideshead revisited, Familjen Ashton, Herrskap och tjänstefolk andra välgjorda BBC-serier.
Jakobina