Att resa i tiden

Kärleken är evig, det är bara föremålen för den som växlar. Historien upprepar sig. Men är det så? Kineserna trodde på den cirkulära utvecklingen, att allting går i cirklar. Att det var naturligt att dynastier kom och så småningom föll/försvann. I den kristna världen trodde man på utveckling där belöningen var paradiset. I vår tid är utveckling ett ord med positiv laddning, eller hur är det egentligen? Ibland verkar själva utvecklingen vara det som styr. Man ska inte stå  i vägen för utvecklingen sägs det, som om utvecklingen i sig är ett väsen. Det är lätt att krypa bakom ordet utveckling både för den som vill genomföra en idé liksom för den som inte vill eller orkar ta ställning.