Att sälja med mördande reklam

Har tittat igenom sparade inspelningar av filmer och serier som visats på TV för sju-tio år sedan. Så slås jag av den uppenbara skillnaden. Reklampauserna är verkligen reklampauser och tittarna informeras om att det är just reklam. Pauserna är dessutom inlagda så att de inte kommer precis när någon tappar taget eller är mitt i en mening. Det är med andra ord respekt för tittarna.

Men kanske gjorde dessa pauser att folk ändrade sitt tittande, satte på kaffet, gick ut med soporna. Något måste det ju vara eftersom det inte längre finns någon tydlig övergång mellan en film och reklam på TV. Hur ofta är det inte nuförtiden som jag undrar varför det helt plötsligt dyker upp folk som jag inte sett tidigare i filmen. Sedan tar det några sekunder för att inse att det faktiskt är reklam.  Då har åtminstone den som köpt den reklamen lyckats få en extra tittare.

I vår tid är det i stället ljudnivån som markerar att det är reklam. Här blir det också absurt när det är en finstämd scen och så helt plötsligt trumpetas reklamens budskap ut för hög volym så man själv och grannarna hoppar till.

Någon som kommer ihåg Galenskaparnas protester mot att deras film hackades sönder av reklam? De menade att deras konstnärliga verk förstördes. Har för mig att det blev någon typ av uppgörelse. Men hackandet har fortsatt. Det intressanta är att TV4 nu även hackar sina egna utsända reportrar mitt i en mening, likaså morgonprogrammen. Antingen är det studiomannen som inte håller reda på när det är tid för reklam eller också har reklammaskineriet automatiserats så det klipper oavsett. Snopet sitter man som tittare och undrar var andra halva meningen tog vägen...

Jakobina

 

Bara inte... fanns

Forskaren har uttalat sig. Det är de äldre i samhället som är rasister. Bara de blir äldre och så småningom försvinner så kommer rasismen försvinna. Så resonerar forskaren. Hur fantastiska slutsatser kan man inte tillåta sig dra i vetenskapens namn nuförtiden. Vilken fantastisk tro på att bara vi väntar några år så kommer rasismproblematiken lösa sig. Och att forskaren pekar ut att det är de äldres åsikter och attityder som är problemet. Tänkt vad livet är enkelt enligt denna forskning. Först peka ut och isolera  en del av demografin och sedan dra slutsatsen att tiden fixar allt. Fantastiskt. Dubbelfel skulle jag vilja påstå. Först att ta upp ett problem där människor födda på annan ort utanför Sverige pekas ut indirekt genom rasism, och sedan peka ut en annan ihopklumpad grupp av människor som har det gemensamt att de är  äldre och pådyvla dem rasistiska åsikter. Hur många har i historien inte försökt peka ut någon annan som skyldig. Inte minst har makthavare använt detta för att starta krig, begå folkmord eller... Varför bunta ihop folk? Varför inte se problemen rakt på och ta itu med dem i stället? Lever vi inte i ett fritt samhälle där alla har rätt till en egen åsikt oavsett ålder, ursprung eller utbildning? Är det inte dags att börja tala om individernas ansvar för demokratiska värderingar. Sluta bunta ihop personer, i klasser, i ursprung. Ge var och en ett eget människovärde.

Samtidigt tycker jag det är en rörande utvecklingstro som forskaren ger utlopp för. Att folk kommer att förstå varandra bättre i framtiden. Som om det här är ett nytt fenomen, som om Sverige aldrig levt i ett globaliserat samhälle tidigare. Se på upplysningstiden - då idéer snabbt fick vingar över landsgränserna. Se på den blandade befolkningen i städerna fram till 1800-talet, majoriteten kom från andra länder. Se på flitigt resande för dem som hade möjlighet. Se på franska revolutionens idéer och amerikanska frihetsdeklarationen. Rousseaus och Voltaires idéer och diskussioner om människans villkor och sätt att vara. Sprängkraft då. Hur skulle så radikalt nya idéer tas emot idag? Pendeln svänger fram och tillbaka, fram och tillbaka. Trots alla dessa tankar, idéer och erfarenheter och utbildning finns rasism även idag. Att då tro på något snabbfix är naivt.

Jakobina

Saltkråkans knivskarpa gräns

En utflykt till den tid som flytt.  På klipporna springer Tjorven och gömmer sig för Båtsman. Havet glittrar blått och vi befinner oss på Saltkråkan.  Det skulle vara lätt att säga att det var en era då kärnfamiljerna fortfarande härskade. Men så var det inte. Det fanns frånskilda, ensamstående mödrar även om det var ovanligt. I Astrid Lindgrens skärgårdsvärld är Melkersson ensamstående far med tre barn, hur ofta visas det idag?

En scen får mig att reagera. Pelle har namnsdag och av sina bröder får han en KNIV. Så kommer jag ihåg, alla pojkar i min klass fick en kniv att tälja med när de var i Pelles ålder eller lite äldre. En viktig symbol för att de var pojkar, men också en present som användes flitigt när de skulle tälja till något eller skära av grenar när de var ute i skogen. Scoutrörelsen hade ett starkt grepp även över dem som aldrig var med. Att vara ute i skog och mark var en naturlig del av livet. Även för stadsbarn.  Att denna kniv skulle användas av dessa pojkar för att sticka en annan människa fanns inte ens på kartan.  Sådant visades bara i gängbråken i West Side Story. Hade någon då sagt att det skulle bli förbjudet att bära kniv, skulle de trott det var ett skämt.  Halva klassen skulle ha polisanmälts för att ha brutit mot knivlagen.

På Saltkråkan tar Pelle glatt emot kniven, sticker in den i hölstret som han fäster vid byxlinningen, och så rusar han vidare mot nya vardagsäventyr. Året är 1964 och solen och regnet avlöser varandra, men mest glittrar havet under solens strålar.

Jakobina