År 2012 med två grupper där respektive segrare ställs mot varandra har tagit bort spänningen. Vem bryr sig om att komma ihåg vilka i den första gruppen som kom först i äggkastartävlingen när man just ser en spurtuppgörelse i den sista gruppen med Stefan Schwartz, Jörgen Jönsson, Pernilla Wiberg och Anders Järryd alla tända för att vinna. Det är som att försöka hejda en som är på väg att springa ifatt bussen, för att berätta att förra veckan då hann jag precis med. Hur intressant är det?
Vem kommer ihåg deltagarna i första gruppen? Upplägget är orättvist både mot oss tittare och mot de kämpaglada i den sista gruppen. Hade två från första gruppen överhuvudtaget tagit sig till final om det hade varit alla mot alla från start? Och är det kanske några som slogs ut i de tidiga lagtävlingarna som skulle varit i topp när det blev lite mer fysisk aktivitet? Att ropa till någon med ögonbindel att gå i olika riktningar är kanske inte det som är det mest utslagsgivande.
Hade Anders Limpar lyckats ta sig till final med årets upplägg? Han var ju en av dem som åtminstone jag trodde skulle få åka hem bland de första. Låga poäng men seg gav han oss mycket underhållning.
TV3 ordnade motsvarande kamptävlingar mellan tidigare mästare under namnet Superstars redan på 1990-talet. Tävlingarna då ägde rum i Båstadtrakten och var inriktad på fysiska tävlingsmoment. Bl.a. visade sig att golfaren Annika Sörenstam var en hejare på att dyka ner i vattenhindret i den stressande hinderbanan. Stavhopparen Kjell Isakson var bra på allt och Magdalena Forsberg tog väl hem segern det året då hon var på gång att ta hem allt i skidskyttet. Det var inte lika väl producerade, inga nostalgiska filmsnuttar, inte lika många tävlande från start - men det var idrottsliga utmaningar i form av cykling, simning, löpning m.m. Inga äggkastningar som i SVT:s produktion 2012.
Jakobina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar