torsdag 2 maj 2013

Saltkråkans knivskarpa gräns

En utflykt till den tid som flytt.  På klipporna springer Tjorven och gömmer sig för Båtsman. Havet glittrar blått och vi befinner oss på Saltkråkan.  Det skulle vara lätt att säga att det var en era då kärnfamiljerna fortfarande härskade. Men så var det inte. Det fanns frånskilda, ensamstående mödrar även om det var ovanligt. I Astrid Lindgrens skärgårdsvärld är Melkersson ensamstående far med tre barn, hur ofta visas det idag?

En scen får mig att reagera. Pelle har namnsdag och av sina bröder får han en KNIV. Så kommer jag ihåg, alla pojkar i min klass fick en kniv att tälja med när de var i Pelles ålder eller lite äldre. En viktig symbol för att de var pojkar, men också en present som användes flitigt när de skulle tälja till något eller skära av grenar när de var ute i skogen. Scoutrörelsen hade ett starkt grepp även över dem som aldrig var med. Att vara ute i skog och mark var en naturlig del av livet. Även för stadsbarn.  Att denna kniv skulle användas av dessa pojkar för att sticka en annan människa fanns inte ens på kartan.  Sådant visades bara i gängbråken i West Side Story. Hade någon då sagt att det skulle bli förbjudet att bära kniv, skulle de trott det var ett skämt.  Halva klassen skulle ha polisanmälts för att ha brutit mot knivlagen.

På Saltkråkan tar Pelle glatt emot kniven, sticker in den i hölstret som han fäster vid byxlinningen, och så rusar han vidare mot nya vardagsäventyr. Året är 1964 och solen och regnet avlöser varandra, men mest glittrar havet under solens strålar.

Jakobina

 
 

 

 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar