En scen får mig att reagera. Pelle har namnsdag och av sina
bröder får han en KNIV. Så kommer jag ihåg, alla pojkar i min klass fick en
kniv att tälja med när de var i Pelles ålder eller lite äldre. En viktig symbol
för att de var pojkar, men också en present som användes flitigt när de skulle
tälja till något eller skära av grenar när de var ute i skogen. Scoutrörelsen
hade ett starkt grepp även över dem som aldrig var med. Att vara ute i skog och
mark var en naturlig del av livet. Även för stadsbarn. Att denna kniv skulle användas av dessa
pojkar för att sticka en annan människa fanns inte ens på kartan. Sådant visades bara i gängbråken i West Side
Story. Hade någon då sagt att det skulle bli förbjudet att bära kniv, skulle de
trott det var ett skämt. Halva klassen
skulle ha polisanmälts för att ha brutit mot knivlagen.
På Saltkråkan tar Pelle glatt emot kniven, sticker in den i
hölstret som han fäster vid byxlinningen, och så rusar han vidare mot nya
vardagsäventyr. Året är 1964 och solen och regnet avlöser varandra, men mest
glittrar havet under solens strålar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar