Fördomar har vi allihopa

Lyssnar en morgon på en ung kvinna som berättar hur hon känner sig diskriminerad. På reporterns uppmaning börjar hon ge exempel. Hon berättar hur hon känner sig extra iakttagen när hon går in i en affär. Expediten följer henne runt och plockar med kläderna. Hon berättar hur hon alltid blir stoppad när hon går genom passkontrollen. Men sedan kommer hon in på sina egna kommenterar, att hon till sin väninna fällt en kommentar om hur lustigt det var att se en asiat som snusar.

Det är bara att konstatera att fördomar och förutfattade meningar om människor i eller utanför vår egen sfär finns och kan få stora konsekvenser för enskilda människors livssituation. Hur svårt är det inte att som vuxen flytta till en annan ort (om man inte har hund eller barn eller själv är student). Då och då hör man talas om denna ovilja att acceptera inflyttade. Tyckte att det var uppseendeväckande när jag hörde talas om ett par som efter 15 år fortfarande betraktades som de nyinflyttade av de övriga byborna. Att just den byn för ett antal år sedan blev rikskänd för hur delar av byn levde är intressant mot bakgrund av oviljan att släppa in de nya. Vad är det inte som kan uppstå i ett sådant vakuum? Och så häromdagen hörde jag talas om ett par som flyttade till en glestbefolkad kulturbygd i mellansverige för 40 år sedan. De kallas fortfarande för de nyinflyttade. Samtliga "flyttare" har varit svenskfödda, utan sociala problem. Ändå har det varit svårt att bli accepterade och insläppta i gemenskapen. Man skulle kunna tala om en nationell xenofobi. Eller är det verkligen en rädsla för det främmande, det okända? Kan det i stället vara så att folk är för bekväma för att vilja lära känna nya människor? Orken räcker till grannar, familj, barndomsvänner och ev. några vänner och arbetskamrater från vuxentillvaron. Har man dessutom något fritidsintresse med åtagande kan det helt enkelt vara så att varken tid eller ork räcker till. Det är inte lätt med integration.

Så lyssnar jag vidare på den unga kvinnan i morgonsoffan. Och så slås jag av en tanke. Varför är det just hon som sitter där? Varför inte någon vietnames, kines, indier, chilenare, belgare, ungrare? Varför är det alltid de svarta som blir inbjudna för att prata om hur det är att vara invandrare? Håller TV-redaktionerna att mer eller mindre omedvetet skapa en stereotyp för hur en invandrare ska se ut.? Och är det säkert att expediteten följde efter den unga kvinnan på grund av hennes hudfärg? För min del tycker jag det är allt oftare att jag har en expedit i hasorna när jag går runt i butikerna. Kan det vara så att expediterna måste vara mer på nu än för några år sedan? Eller är det så att jag ser ut som en som kan snatta ett eller annat plagg? Vad som styr människors förutfattade meningar och fördomar är ofta grumligt, men detsamma kan också sägas om de förutfattade meningarna/fördomarna om fördomarna.

Jakobina