måndag 9 juli 2012

Skymningsland

Jag befinner mig på toaletten och det är knappast ledljus.Sakta, ytterst sakta ökas styrkan från en svag ficklampsbelysning till en 15 wattare på väg mot något ännu starkare. I fortsatt halvsvag belysning tvättar jag händerna, torkar dem och lämnar toalettrummet som fortfarande har skymningsbelysning. Blev det ljusare någon gång? Kanske för den som behöver tillbringa mer än tio minuter där.

Samtidigt som jag konstaterar denna brist på ljus slår mig hågkomsten av sjuttiotalets massiva informationsinsatser för att minska användandet av kvicksilver. Kvicksilver dödade fisken, det var giftigt, det skulle aldrig ut i naturen. Febertermometrar byttes ut. Kvicksilvret i hushållet försvann trodde jag och säkert många andra som drömde om en bättre och renare miljö. Sedan kom dessa energisparlampor, där det hela tiden talades om hur bra det var för miljön, hur mycket energi man sparade. Och folk tolererade att de fick leva med att lamporna tog tid att tändas. Att när de steg in och tände i ett rum kunde få börja med att treva sig fram i mörkret. Men man trodde att man gjorde en insats. Tills det börja skrivas artiklar om hur viktigt det var att utrymma rummet snabbt om man råkade tappa en energiglödlampa på grund av att KVICKSILVRET är så giftigt. Så förbjöds alla gamla glödlampor. I stället för att ha sett till att allt kvicksilvret är borta från hemmen sitter det nu kvicksilverlampor i varje rum.

Frågan är: hur tänkte de som införde energilamporna och förbjöd de gamla glödlamporna? Tänkte de överhuvudtaget? Eller var det så att de tittade på energiförbrukning och räknade på det men bortsåg från konsekvenserna av en ökad användning och spridning av kvicksilver? Insåg de att det handlade om en markant ökning av kvicksilver som riskerar att komma ut i naturen när folk kastar lamporna i de vanliga soporna? Förespråkarna talar om hur länge energisparlamporna håller. Men ibland är livslängderna så långa att lampan de sitter i behöver bytas ut, folk behöver flytta osv.

Är inte energisparlamporna ett tecken på tidens inställning till forskning och utveckling? Forskarna tittar på en sak som de får forskningsanslag till och enbart det. I det här fallet har fokus varit på själva energisparandet. Att sätta in forskningsresultatet i förhållande till övriga effekter av samma produkt/företeelse ingår inte i uppdraget. Det blir en enögdhet. Man ser bara en del av problemet. Det finns oräkneliga exempel. Ett av de talande är alla de forskningsrön som presenteras som t ex att det är bra att äta choklad. Jo, det är det kanske. Men samtidigt innebär chokladätande att man kan gå upp extra i vikt. Det skrivs det dock inte om. Eller tvärtom, det talas bara om viktminskning men lyfts inte fram att man faktiskt mår bra av t ex choklad. Vin är ett annat forskningsområde. Då och då kommer nya rön om att det är nyttigt att dricka en-två glas vin per dag. Man har då tittat på själva innehållet i vinet, men går inte in på vad regelbundet alkoholintag kan innebär för kroppens organ. Annan forskning är helt inriktad på alkoholens skadlighet och tar inte upp de positiva effekter den kan ha.

Det fanns en tid då elektriciteten och glödlampan hade en hög status. I stället för att behöva tända och vänta på att lågan skulle ta sig i fotogenlampan så tändes lampan omedelbart när man tryckte på knappen. Visst, det finns energisparlampor som är något snabbare än den inne på toaletten jag just besökt. Men oavsett vilket märke så är det fortfarande glödlampan som är snabbast. Utveckling innebär inte alltid att allt blir bättre.

Jakobina