söndag 29 juli 2012

Hej Gunilla! Hej!

Så var det så åter dags med ett olympiskt spel. Men trots fredsduvesymboler innebär en Olympiad  inte längre som på grekernas tid, att alla fientligheter och krig tar vapenvila. Britterna hade smakligt nog tonat ner fredsduvebiten i sin invigning.

Tänk om vi i Sverige hade fått OS:et i år. Då skulle vi haft avspärrningar vid Hammarbyhamnen där de aktiva skulle bo. Och vid skidbacken skulle Victoriastadion legat. Nu blev den ändå kvar i minnet i och med att Lisa Marklund i sin debutbok Sprängaren lät handlingen kretsa kring OS och slutscenen utspelas i kulvertarna på Victoriastadion. Undra hur vi hade valt att framställa oss? Britterna hade tagit hjälp av en Oscarbelönad regissör. Skulle vi vänt oss till Lasse Hallström? Eller någon av de anonyma, men mycket kunniga, trickfilmarna som också blivit nominerade till en Oscarsstatyett? Knätofsarna och ABBA skulle väl med säkerhet funnits med. Telefon, kylskåp och dynamiten. Naturen. Jadå, det finns mycket. Men historieperformance på över en timme som britterna dessutom drog över. Börjar det inte gå lite långt i tyngdförskjutningen mot nationen bort från idrotten och de aktiva. Med så många nationer som tävlar, nu var det 204 som vandrade in  (Sverige kom som nummer 177) tar  det tid. Förr, på 1980-talet var historiepassen en 20-30 minuter. Jag längtar tillbaka till den tiden. För hur mycket en värdnation än försöker undvika det så är det svårt att inte förhärliga eller förhäva sig själv när historien återberättas.

Så var det då inmarschen. Varje nation vinkade upp mot sitt lands representant, Medvedev för Ryssland, drottning Sofia av Spanien. Hela den brittiska kungafamiljen fanns på plats. De övriga kungahusen i Europa verkade ha satsat på den kommande generationen - kronprinsarna. Alla vinkade de och log. Alla verkade vara på plats och ha roligt. Michele Obama också. Så var det då dags för nation nummer 177. På läktaren reste sig Gunilla Lindberg, Sveriges IOK-ledamot och generalsekretare i Sveriges olympiska kommitté. Hon vinkade vant och värdigt för hon har vanan innan. Sveriges kungligheter har inte suttit med på invigningarna under det här decenniet. Det är till Gunilla som de aktiva vinkar. Hej Gunilla, hej.

Mina utländska vänner brukar bli förvånade när de får reda på att vi har ett kungahus.

Jakobina

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar