Miljöparadoxen
Vi sopsorterar papper, plast, matavfall, tidningar m m. Samtidigt ökar vi raskt sopberget på ett hittills oöverträffat sätt. Hämtlunch i frigolitförpackningar, kaffelattemuggar i papp tas med i farten till jobbet o s v.Vi ska spara energi med nya lågenergilampor. Samtidigt innehåller de kvicksilver som nu åter kommer ut i hemmen, soprummen, naturen efter decennier av aktivt jobb för att bli av med detta gift i termometrar m m.
Vi ska värna om miljön och ojar oss över att maten transporteras på vägarna. Samtidigt är det många som tar flyget till andra sidan jordklotet för att semestra.
Vi säger att utsläppen ska minska, samtidigt har i flera fall brickförpackningarna ersatts av avlånga ståpaket med skruvkork för mjölken, nyponsoppan m m. Det gör att det inte går att packa lika tätt och fler bilar krävs för att transportera lika många litrar som tidigare.
Valfrihetsparadoxen
Med en öppen värld ska utbudet och valfriheten bli större i affärerna. Men i både Coop och ICA har det aldrig varit så många egna produkter som nu.Samvetsparadoxen
Alla blir upprörda över rapporter om barnarbete, miljöbrott och skattefusk. Ändå köper människor varor och tjänster till ibland häpnadsväckande låga priser utan att ställa sig frågan hur det kan gå ihop.Utbildningsparadoxen
Vi har aldrig varit så utbildade som nu, samtidigt duggar rapporterna tätt om försämrade kunskaper.Vi kanske inte lever i den bästa av världar, vi kanske inte är kronan i skapelsens utveckling. Tillvaron är inte lika svart-vit som den kanske synes oss. Vi är kanske inte klyfttigare än alla tidigare generationer i alla frågor. Men det är onekligen en intressant tid, inte minst för de så uppenbara paradoxerna.
Jakobina